sara nilsson

I should have known from the start that this would fall apart

Det kommer alltid till mig på nätterna. Det har någonting med mörkret och tystnaden. Det smattrande regnet mot fönsterbrädan får mig alltid att tänka klart. Trots att det rör sig om 1000 tankar på samma gång så kan jag se dem tydligt. Jag kan lyssna på kaoset i mitt huvud utan att själv slungas in i den ofantliga massan bestående av jobbiga. arga, glada och ledsna tankar. Jag sitter vid sidan om och tittar ut över kaoset, men jag är lugn. Oberörd. Det är i den här stillheten som jag ser dig. En skarp bild i mitt huvud. Ditt namn, så tydligt att till och med en blind skulle kunna urskilja alla bokstäverna. Den enda som kan förstöra dessa stillsamma stunder på nätterna är du. Jepp. En tanke, en bild på min näthinna och ett enda namn i mitt huvud och plötsligt är jag ett med kaoset igen. Alla självklarheter som existerar i min värld försvinner. Det finns inte längre rätt och fel. Det finns bara du. Du,du,du.